CORNELIA

Dagen innan jag flyttade hit. Till England. Så besökte jag minneslunden för att hälsa på farmor. Det var så fint där den dagen. Svag vind och solen var på väg att gå ner. Några fåglar kvittrade i trädkronan. Jag kunde känna att hon var med mig. Även fast jag inte såg eller hörde henne. Hon var där. I träden, i vinden, i vågorna på vattnet. Jag tände ett ljus, lämnade några vackra rosor och ett brev. Jag skrev det medan jag satt där på bänken, bland alla andra tiotals ljus och blombuketter. Med alla andra hundra, tusentals, själar runt omkring. Medan jag skrev så läste jag det högt. Så hon kunde höra. Mina ord fångades i vinden och svävade bort. Vart vet jag inte. Men jag hoppas de hamnade i farmors öra. Lilla farmor. Jag saknar dig så.