CORNELIA

Jag börjar inse att du inte finns kvar här. Det har länge för mig bara varit overkligt. Enda sedan du gick bort så har jag levt i en bubbla där jag på något sätt har trott att du bara är iväg en stund. Att du snart kommer hem igen. Men denna vecka insåg jag att minnena av din röst och din lukt börjar försvinna från mig. Jag minns inte lika bra. Och det gav mig alla möjliga känslor. Jag är rädd. Jag är fortfarande rädd att förlora dig. Jag var till farfar en stund nu i eftermiddags. Han saknar dig också ska du veta. Mer än någon anar. Jag smög mig in i garderoben med dina kläder. Där hängde de som de alltid har gjort. Garderoben till höger. Jag tog med mig en av dina koftor hem. Och farmor, den luktar så mycket dig. Har suttit och andats in din lukt hela kvällen. Jag har gråtit. Av saknad. Och för att jag älskar dig så mycket. Från det kan ingen hindra mig.