CORNELIA

Sen jag gick iväg från mitt förflutna känner jag mig ibland så väldigt ensam. Kanske för att jag är van att alltid ha någon nära. Jag känner mig övergiven. Som att jag är den enda som existerar. Speciellt nätter som den här. Sömnlösa långa nätter. Tankar och känslor som våldgästar min kropp utan förvarning. Som spelar upp minnen för att visa mig vad jag inte har inom räckhåll längre. Jag mår så mycket bättre utan det jag hade. Det vet jag. Men jag kan inte undgå att sakna det. Ibland. Väldigt sällan. Nätter som denna.